onsdag 11 april 2012

Varför föreläsa?

Låt oss börja med en situation i din vardag där du behöver lära dig något. Hur gör du då? Vad skulle hända om du kunde hitta en föreläsning på fyrtio minuter om ämnet? Hur stor är chansen att du skulle lära dig just det du behövde? Att kunskapen passade in precis på det du ville applicera den på? Och hur mycket av det som berättades skulle hamna helt utanför och inte alls intressera dig? Börja på för hög nivå? För låg? Hur mycket av det som sades skulle du komma ihåg efter en vecka?

Eftersom varje åhörare är unik så kan förläsaren inte anpassa innehållet till var och en utan får göra sin egen bedömning om vad som är viktigast att ta upp och hur det ska framföras. Trots detta har du säkert varit på någon intressant förläsning. Prova att skriva ned det du kommer ihåg från den och läs sedan upp det och mät hur lång tid tar. Hur många procent kan du koma ihåg?

Jämför detta med hur du brukar göra (vilket jag gissar är att antingen ställa en specifik fråga till en expert eller läsa dig till det du behöver veta). Hur stor andel av det du får reda på kommer du ihåg då? Hur lång tid tog det att ta in informationen? Hur gjorde du för att sålla bort det som inte var intressant för dig just då?

I ljuset av tankeexperimenten ovan, vill jag peka på en oroväckande utveckling: föreläsningens intåg i skolorna. Som universitetspedagog kommer jag från en värld som sakta, sakta försöker frigöra sig från föreläsningarnas hegemoni över kunskapsförmedlingen. Bara för att komma till skolorna och se hur den absolut sämsta varianten - den långa föreläsningen utan elevinteraktioner eller förberedande pedagogisk happening – börjar bli ett allt vanligare inslag.

Jag misstänker att det hänger ihop med saker som att ekonomer/företagare har en mer framskjuten position i samhället (och de använder föreläsningar till allt från utbildningar och möten till belöningar av personal), eller kanske att skolor vill ge ett mer seriöst (universitetsmässigt?) intryck. Det har i alla fall inget, och jag upprepar detta: inget, att göra med en effektiv kunskapsförmedling.

Det är illa nog att lärare oftast pratar mer än halva tiden på vanliga lektioner när eleverna lär sig mycket mer om de får vara aktiva själva, men föreläsningar! Som vuxen tvingas man sällan gå på föredrag man inte har något som helst intresse av och trots denna fördel (jämfört med elevernas situation) lär vi oss sällan speciellt mycket. Som tur är behöver vi nästan aldrig redogöra för vad vi har lärt oss – till skillnad från eleverna. Eller så är det kanske just det som är problemet. Hade vi varit tvungna till det hade vi kanske äntligen insett vad man kan ha föreläsningar till: reklam, underhållning och att skapa trygghet genom att befästa auktoritet.

Det finns alltså platser för föreläsningar i skolan, men då behöver de vara uppbyggda för just det och inte i en befängd tro att eleverna kommer att lära sig det som sägs.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar