torsdag 24 maj 2012

Alla dessa vackra ord

  Utan fungerande bredbandsuppkoppling i fyra dagar, har jag försmäktat vid denna dator...And now I am back!

Vi var och lyssnade på Christian Lundal som pratade om policy för formativ bedömning på Magnarps skola. Enligs Skola-2011 är skolan numera skyldig att ta fram en policy för hur man ska utveckla och genomföra bedömningar, formativa såväl som summativa. Han visade oss ett par exempel, ett papper med 15 punkter från en kommun och ett flersidigt dokument från en skola.

Här börjar den första varningslampan att blinka – inte för att det är fel att skapa dokument i sig, utan för risken att dokumenten blir målet, istället för diskussionen. Dokumentens omfattning är också bekymmersam. Om man tar fram femton punkter, hur ska man sedan genomföra dem, omsätta dem i vardagen? Vem är ansvarig för uppföljningen av genomförandet och hur ska utvärderingen göras? Om en skola tar fram en flersidig text, vilken funktion har den? Är den till för att definiera vad alla lärare tycker eller är det meningen att föräldrar ska kunna ta med texten och sedan kräva att undervisningen följer idéerna?

Risken är att vi får ännu en skrift (jfr läroplanen) som är en sammanställning av någons tänkande, men som, återigen, inte i sig resulterar i handling. Och ju mer komplex skriften är desto mer handlingsförlamade tycks vi bli (med all rätt – tolkningsutrymmet, och därmed osäkerheten, ökar för varje ord).

Däremot är själva processen med att fram underlaget till dokumenten en förutsättning för en rättvis och formativ bedömning. Vi måste vara överens om vad vi menar med (formativ)bedömning och detta kan också göras i styrelser eller ledningsgrupper. Bara vi kommer ihåg att varje person som är involverad behöver få chansen att gå samma väg, upptäcka samma orsakssamband och relatera till samma värderingar. Alla (elever, lärare, annat skolfolk och även föräldrar) behöver få tid att resonera, prova, diskutera. Dokumenten är alltså inte slutet, utan bara ett konkret utfall av början. Självklart, kan tyckas, men hur brukar det bli?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar