Den lätta vägen

Ännu en artikel tar upp problemen med den administrativa belastningen för lärarna.

En av de administrativa uppgifterna är att dokumentera bedömningarna, något som flera lärare har räknat ut tar flera arbetsveckor per år att genomföra. Och så blir det om varje centralt innehåll ska bedömas enligt den relativa och ganska svårtolkade skala som är grunddirektivet från skolverket.

Men det går att minska tiden som läggs ned på bedömning!

Först behöver man översätta skolverkets matriser till något som eleverna kan förstå (även innan de har läst kursen), baserat exempelvis på SOLO-taxonomin. Uttryckta på detta sätt underlättar de också för lärarna vid själva bedömningen och på utvecklingssamtalen. Men den kanske viktigaste poängen är att bedömningen först då går att använda som ett pedagogiskt redskap. När eleverna förstår vad de förväntas producera kan de också göra självutvärderingar och ta reda på vad de behöver göra för att gå vidare i sin utveckling. Som Hattie har visat så är det just självutvärdering som har störst positiv effekt på elevernas lärande.

Elever kan lära sig att göra en stor del av bedömningen själva, och läraren behöver då bara snabbt kontrollera att det är rätt och fördjupa sig i eventuella frågetecken. Det formativa ligger inte bara i att eleverna själva studerar vad de har gjort och behöver göra framöver, utan också på en metanivå: de lär sig om att lära i ett vidare perspektiv. Har skolan en gemensam utvecklingstrappa för alla ämnen lär sig eleverna snabbt.

Denna tidsbesparing kräver att utvecklingsstegen är tydligt definierade.

Så som de formuleras idag får man den här typen av elevrespons (från Unikum, Helsingborgs kommun): Helt sjukt hur lite jag förstår av unikum, jag är själv elev och går i åttan och hittar inte fram till de nuvarande lpp:erna för det är så avancerat. Det är ett dåligt upplagt it-verktyg för man förstår inte sig på det.

Jag vet inte hur jag ska göra för att komma högre i betygen bara för att jag inte förstår mig på unikum.

Många skolor jobbar just numed att skapa den här översättningen och mitt råd blir då stanna upp på vägen och kolla av med eleverna om man lyckas. Risken finns att lärarna lägger ned massor av timmar på att ta fram en gemensam mall som man vill ha färdig innan eleverna involveras. Visar det sig då att eleverna inte kan förstå det som skrivs är hela jobbet som ogjort. Jag misstänker att det för tillfället finns många skolor där bedömningarna och matriserna ligger utanpå, som en parallell verklighet som i praktiken inte har så mycket med undervisningen att göra. Förstår inte eleverna texten, kan den inte integreras i undervisningen och slutresultatet blir just den extra administrativa börda som lärarna har fått.