Ansvarsfällan

En återkommande åsikt tycks vara att katederundervisning är bra för elever som tycker det är svårt att ta ansvar och få saker gjort.

Vänta litet nu, hur kommer man fram till det? På vilket sätt är det bra att elever som har svårt att ta ansvar, får en lärare som pekar med hela handen? Så om vi har en elev som tycker det är svårt med t ex matte så ska vi träna dem genom att låta läraren räkna ut talen åt dem? Eller, läsa högt, om eleverna tycker att det går trögt med läsningen?

Men i dagens samhälle blir det väldigt svårt att fungera om man inte kan ta ansvar. Nuförtiden ska man ta ansvar för allt, eller hur? Vilken skola, vilken tandläkare, vilken partner, mat, pensioner, you name it. Jag skulle vilja påstå att förmågan att ta ansvar ligger högt däruppe bland de viktigaste sakerna som eleverna behöver lära sig idag, bredvid förmågan att hitta information, vara källkritisk och att skapa synteser av den information man har hittat.

Katederundervisning brukar syfta till att läraren tar fram och presenterar baskunskaper, bestämmer vad som ska göras, när och i vilken ordning det ska göras och hur eleverna ska bedömas (ofta med prov). Den hänger också ihop med synen på lärare som en kunskapskälla, som ska förmedla denna kunskap till mottagarna, eleverna. Katederundervisning är till sin natur individblind. När läraren är den aktiva, går det inte att se vad den enskilda individen tar till sig av en lektion - det finns helt enkelt inte tid till det.

Det är faktiskt så att katederundervisningen i sig motverkar själva lusten att lära sig att ta ansvar. För hur kan man känna sig motiverad till att lära sig saker som någon annan har plockat ut, utan hänsyn till vad man själv är intresserad av eller vill uppnå? När tekniken man ska använda har valts utan att någon frågat vad man själv trivs med? När bedömningen baseras på en verklighetsfrånvänd situation där det är svårt att göra sitt bästa? Och där formativt oftast tolkas som att eleven ska få reda på vad som saknas, istället för att se vad man redan har uppnått och vad som är den bästa vägen framåt för just mig?

Elever som inte kan ta ansvar behöver lära sig just det – vilket är tydligt uttryckt i skollagen. Och ska det vara möjligt måste läraren få tid att stötta en sådan utveckling, veta hur man gör för att individualisera stödet och ha tydliga, lättförståliga mål som eleverna kan sträva mot. Det man gör vid katedern är något ganska annorlunda.